Nu ska jag o bästis måla och fixa i hennes & Markus hus, blir nog kvar där ett tag!
Puss

Vi kom hem sent inatt men det gick riktigt bra att ta mig upp ur sängen imorse när klockan ringde trots väldigt några timmars sömn. Jobb 7-11.30 för min del och sen blev det en sväng i stallet med Isabelle. Mys♥

Det gick iaf hur bra som helst att vara barnvakt igår. Vi åt god mat, kollade på film,käkade godis & när vi hade lagt barnen så fick vi för oss att baka kladdkaka. Haha jag skyller på Isabelle, men gott var det! ♥

Jaha, så nu är jobb & stallet avklarat och jag hamnade här, tröööött. Förvirrad över en jäkla massa tankar & känslor. Inget sugen på att börja lära känna någon ny kille men vad gör man när det finns dom som vill lära känna mig?
Säger att jag behöver tid? Tid att läka & hitta tillbaka till mig själv. Man kan inte glömma någon på bara några veckor. Jag kan inte det.
Och det har slutat att göra sådär riktigt ont. Jag kan äta igen & det kommer sällan några tårar. Men det är tomt. Jag saknar honom.


Det är nästan lite roligt när jag tänker efter. Jag som trodde att jag skulle bli helt ensam & aldrig hitta någon annan, har helt plötsligt flera som hör av sig & vill ses, umgås & lära känna mig bättre. Och på en gång så flyr jag. Lätt panikslagen & med en klump i magen. Jag har verkligen ingen lust alls att lära känna någon ny kille. Inte nu, inte imorgon, inte om en vecka & inte om ett år. Haha så känns det faktiskt. Idiotiskt.
Jag vill inte träffa någon annan än Andreas men det går inte. Så vad gör jag? Kastar mig ut, chansar, lever livet?
Kanske ska jag bara säga att jag behöver lite mer tid...

Fastnade framför datorn & alla jäklar bilder jag har. Oj så mycket minnen.. Hösten 2009 när jag & Andreas blev tillsammans.. Minns allt precis som det vore igår. Haha jag är hopplös.. Men jösses vad kär jag var. Jag var helt säker på att han var mitt livs kärlek.. :)

Och så var det tisdag, snart helg då! haha..

Jag känner att jag sakta men säkert börjar hitta tillbaka lite & det är jag glad för. Jag kan äta bättre, somnar utan några tårar & får sova riktigt skapligt på natten. Dock har jag börjat drömma en massa och det handlar alltid om mig & Andreas, men det kanske har med hela den här grejen att göra? Att gå igenom alla minnen samtidigt som jag släpper taget & går vidare. Livet går vidare.
Ja, för nästan 3 veckor sen trodde jag aldrig att det var möjligt, kanske inte ens förra veckan, men livet går faktiskt vidare.
Jag har kämpat alldeles för länge men jag var tvungen, jag ville det här. Men det funkar aldrig om det bara är jag som fortsätter att kämpa. Det går inte att vara ensam i ett förhållande.


Idag ska jag börja med att ta en dusch & tvätta mitt äckliga hår. Sen blir det en promenad med hundarna, & så ska jag ta tag i mina kläder. När dom för en gång skull ligger i byrån ska jag ta och rensa igenom lådorna. Finns så mycket jag har sparat som jag knappt använder..
I eftermiddag hoppas jag Isabelle kommer & gör mig sällskap i stallet så vi kan ge oss ut på en liten skogstur.


Javisst ja, imorgon ska bästis fixa till mitt hår. Sen ska jag behålla den färgen så länge det går, & så får det bli sådär fint solblekt i vinter när vi drar utomlands. Trivs inte helt i så mörkt hår jag har nu.
Jaja, resultatet får ni se imorgon!





till nästa sommar ska jag försöka ha tillbaka min "riktiga" hårfärg & låta det vara så,
trivs faktiskt riktigt bra som ljushårig

Gör en liten förändring på bloggen när jag ändå håller på..  För mig ser designen rätt ok ut, ska göra den något smalare sen.. Hur ser den ut för er? Släng gärna iväg en kommentar!♥

Nehe, om jag skulle krypa ner i sängen. Imorgon ska jag ta en riktig långtur med min skrutthäst ♥




 

But you won’t see me crying
Not a single tear from my eyes baby

I will stand up and glow
Give away all my fears and I will go♥

And this Is Art.

You've got a fast car,

I've got a plan to get us out of here






I got no plans and I ain't going nowhere
So take your fast car and keep on driving

You said that I would be ok,
 

So I'm holdin' on

Woke up late today, and I still feel the sting of pain,
but I brushed my teeth anyway.
I got dressed through the mess and put a smile on my face.

att det kan göra så ont

Foton jag har tagit med mobilen bara dom senaste dagarna, det är inte klokt vad hon hänger efter mig.
Igår när hon smet in i vardagsrummet hade jag inte hjärta att bära ut henne, istället lät jag henne krypa upp i soffan och gosa ihop sig på min mage. Världens härligaste katt ♥

Att försöka varva ner och krypa ihop i sängen. Och trots att katten nyss låg på min mage framför tv:n och myste så är det svårt.
Jag mår illa på morgonen och jag mår illa på kvällen. Och jag som alltid annars har längtat efter en stor kopp te när jag vaknat eller en godispåse på kvällen, men nu vill jag varken ha te eller godis.
Och jag är trött på skiten. Kan jag snälla få sluta må illa så jag kan få i mig en ordentlig frukost och en stor godispåse.

Ajja, det går inte över för att jag tvingar mig själv att sitta uppe, jag måste försöka få lite sömn.
Imorgon blir en lång och förhoppningsvis rolig dag, jag ska göra det till en bra dag.

Ny bikini som väntar på att bli använd. Ganska söt med dom små fjärilarna som hänger i snörerna vid nacken & ryggen ♥

Hade en riktig toppenkväll igår med Martin & Isabelle och jag kommer aldrig glömma när Martin sprang in på en mack för att köpa kaffe, & Isabelle får syn på en hund i bilen bredvid på parkeringen och gör allt för att få hundens uppmärkamhet, och tillslut öppnar bildörren för att vissla på vovven, och där sitter jag med ansiktet tryckt mot rutan och ser hur ägaren till hunden går med bestämda steg mot bilen. Snabbt försöker jag få Isabelles uppmärksamhet & hennes min alltså när hon också såg ägaren, hahaha "snälla släck lampan i bilen foooort"
Ååååh jösses jag skrattade så jag fick ont i magen. Vi måste sett så himla roliga ut med ansiktena tryckta mot rutan.. haha

Jaja, det var iaf skönt att ha någon på andra sidan sängen inatt. Konstigt vad vägar och affärer kan påminna så mycket om en person. Bara som en sån sak som att gå in på Biltema. Inte klokt..
Nu har det varit lite lättare i några dagar men idag känns det så där tungt. Inte så att jag vill krypa ner under täcket och aldrig mer vakna, utan mer tungt. Ont. Lite som att ha blivit sviken & utnyttjad. Svårt att förklara..
Och hur mycket jag än älskar honom så kan jag inte vänta hur länge som helst på att han ska hitta tillbaka. Jag gör mig själv illa & jag är medveten om det. Och utan att verka skrytsam & överdrivet tuff, för det är jag inte, så vet jag åtminstonde två stycken som bara väntar på att jag ska släppa taget om Andreas och bli "tillgänglig".

Men jag vill inte. Jag vill verkligen inte.
Och jag blir så fruktansvärt arg och besviken på mig själv, försöker intala mig att jag helt enkelt kommer hitta någon annan som älskar mig över allt annat och att det bara är att släppa taget, för jag är värd så mycket bättre än att gå & må skit över någon som inte vill samma sak, men ändå går det inte. Förstår ni då hur mycket jag älskar den här killen?

Så jag ger det ett litet tag till, sen får det räcka. Jag hoppas att han får den tid han behöver för att känna vad han vill, men sen är det bara att välja.
Jag finns inte kvar för alltid.

ååh vad jag längtar,

you still have all of me

Close my eyes and feel you here forever

So let us show the world that the Love is strong

Puma och jag sitter & kollar på ännu ett gammalt avsnitt av Greys men strax ska jag ta cykeln upp till stallet och skritta min häst som var så otroligt fin på dressyrträningen igår! <3