You walked with me
Underbara Isabelle, vad skulle jag göra utan dig? <3
work work!
Känner inte alls för jobb idag, vill åka up till min skrutthäst! Göra honom fin & sen rida ett riktigt dressyrpass. Men men, får bli att åka upp & pussa på honom efter jobbet!
It was wrong or it was right
80 dagar.
När jag sakta stapplade ut från Andreas jobb den dagen då allt var över trodde jag aldrig att tiden skulle gå så här fort. 80 dagar. Snart tre hela månader utan den personen som jag trodde var mitt liv. Som jag trodde skulle vara min resten av livet.
Då var andningen allt jag kunde fokusera på. Allt annat gjorde för ont, bedövade mig och jag visste inte om mina ben skulle ta mig framåt hela vägen tillbaka till jobbet. Om jag någonsin skulle kunna andas utan att det kändes som luften höll på att ta slut eller om jag skulle klara mig igenom natten. Så ont gjorde det.
Då gjorde det så ont att två dagar senare tog jag mammas bil mitt i natten & körde hem till honom. Till oss. Där jag hade bott.
Det regnade och jag var så förstörd att jag inte ens brydde mig om att ta en jacka. Ansträngde mig för att ta ett steg i taget och i min högra hand hade jag mjukisdjuret som jag en gång fått av honom. Inte en aning om varför jag hade tagit med mig den i farten.
Jag vet att han var förvånad över att se mig rödgråten utanför lägenhetsdörren när han öppnade. Jag kröp in i hans famn som jag alltid hade gjort när det kändes riktigt hopplöst och där satt vi, på hallgolvet. Förtvivlade & trasiga. Timmarna gick så fort och för en liten stund trodde jag att allt skulle bli bra.
Jag tvingade mig själv att gå tillbaka till bilen fast benen inte alls ville lyda. Jag sjönk ihop i trappuppgången, brydde mig inte det minsta i fall det skulle komma tjuriga grannar och klaga på mitt höga snyftande, ljudet från när jag panikslagen försökte få luft.
Och nu har dagarna gått så fort. 80 dagar senare och jag kan inte bestämma mig för vad jag känner.
Jag saknar honom. Jag saknade honom dom 10 timmarna vi inte sågs på dagen och jag kommer fortsätta sakna honom när han inte är här. Tror jag att han saknar mig? Jag vet inte. Önskar jag att vi en dag hittar tillbaka till varandra? Jag vet inte.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har velat skriva till honom. Tagit fram telefonen eller satt mig vid datorn och sen ångrat mig. Tänkt att han har gjort det ganska tydligt att han inte vill prata med mig så varför slutar inte jag försöka. Känt mig dum över att jag ville att vi skulle kunna vara vänner, när jag den dagen då det tog slut sagt precis tvärt om. Jag hade i stort sett bett honom att dra åt helvete och sen ångrat mig.
Dagarna går alldeles för fort
Talk That Talk
DJs Are Not Rockstars
Först känns det som en evighet tills man ska få se kalle anka igen & äta en massa julgodis, men sen är allt över.
Jobbade 7-13 på julafton och det var så mysigt att få sprida lite glädje bland alla de äldre som sitter ensamna hemma. Har dessutom världens bästa jobbarkompisar så det går inte att beskriva hur roligt mitt jobb är.
Kom hem till ett dukat bord & sen blev det kalle anka och så kom jultomten på besök. Helt underbar dag♥
Igår var det utgång som gällde! Vi var ett helt gäng härliga människor som förfestade lite hos Kalle innan vi drog ut.
Och jag hade det jävligt kul. Men jag ska aldrig mer dricka på i stort sett tom mage. Kan säga att det blev en liten snefylla först men resten av kvällen/natten hade jag hur roligt som helst! Dansade tills jag var så trött att benen skakade, retades med grabbar som jag visste ville stå tätt bakom mig & viska låttexter i mitt öra, skrattade, tog emot komplimanger från både höger & vänster och kunde inte sluta le när jag tänkte på hur härliga vänner jag har.
Blev utjagade av vakterna en stund efter att klockan slagit 3 för då ville dom åka hem & sova. Hamnade bland alla andra onyktra människor på gatan och kvällen (natten?) slutade med att killen som Andreas & jag köpte lägenheten av för lite över ett år sedan ville bjuda mig & Sofia på efterfest.
Självklart kom han inte ihåg mig först men efter en stund gick det nog upp ett ljus för honom. Minns att han skrattade lite åt mig när jag förklarade att jag inte bodde där med Andreas längre och frågade om han saknade sina trevliga grannar. Tjurgubben & hans tant. Usch haha..
Tror knappt jag hann lägga mig i Sofias soffa innan jag somnade. Oj vad trött jag var!
Vaknade kl.10 av lite vätskebrist men somnade om efter att ha hällt i mig lite vatten & glott på tv ett tag.
Gick upp till Sofia & kröp ner i sängen hos henne och där låg vi i några timmar framför tv:n innan vi fixade en pizza som frukost/lunch. Förflyttade oss till soffan och låg där i några timmar till, haha. Kan väl säga att vi var ganska trötta.. Åkte inte hemåt förrän klockan var 18 och kände ångesten som kom över att inte ha gjort något vettigt med dagen. Men å andra sidan är det ganska skönt med såna här dagar där man inte behöver göra ett dugg.
Snart ska mamma & jag åka till stallet och fixa lite. Natta hästarna. Får se om jag ger mig ut & umgås med vänner eller om jag håller mig hemma sen. Är lite sliten..haha
gårdagens outfit.
P H O T O G R A P H
Dåligt..
..med bloggning.
Tiden har gått så fort och det har varit mycket att hinna med.
Har krupit ner i sängen nu efter ännu en dag som har gått i ett. Spenderade några timmar på stan med Sofia & sen blev det ett 14-21 jobbpass.
Borde egentligen sova nu för imorgon ringer klockan 5.45 & då blir det ett 7-13.30 jobbpass innan jag ska hem för att äta en massa god julmat, se på Kalle Anka och öppna paket.
Kommer bli en toppendag! <3
Natti!
15 December
Igår fyllde pappa 50 år och vi (alla "barn") överraskade honom och mamma med ett nystädat hus och 3-rätters middag, & så lite presenter så klart. Ska berätta mer imorgon så kommer det lite bilder också!
Idag har varit en toppendag. Jobbat, varit i stallet med bästa Isabelle och nu sitter jag i sängen och kollar på gamla Greys Anatomy avsnitt. Mys!
Blir snart sängen för imorgon ska jag upp tidigt igen för ett 7-14 jobbpass.
Puss!
13 December
Försöker få ihop pappas födelsedag för att den ska bli så lyckad som möjligt men vet i fan alltså. Önskar att alla barn bodde hemma igen. Känns rätt ensamt trots att jag har minsta systern kvar här. Men å andra sidan trodde jag aldrig att jag skulle behöva flytta hem igen. Det är bara att konstatera att livet inte alltid blir som man trodde att det skulle bli.
I lördags var jag på min första riktiga "date" eller vad man ska kalla det. Var nervös i en vecka och försökte komma på en ursäkt varför jag inte kunde komma.
Istället fastnade jag med honom till halv 5 på söndagmorgonen. Det var trevligt. Nervöst men spännande.
Han är en toppenkille, bra på alla sätt. Men nej, jag är inte redo. Jag är inte säker på om jag inte vågade känna något eller om jag verkligen inte kände något för honom.
Kände mig glad men lite fundersam när jag åkte där ifrån. Jag som var helt säker på att jag så gärna ville ha ett förhållande att jag nästan skulle ta första bästa (hehe okej kanske inte riktigt men ni fattar..) men istället blev jag nästan helt säker på att jag inte alls vill ha ett förhållande just nu. Dyker min drömprins upp, ja då gör han det. Annars trivs jag rätt bra som det är nu.
Idag såg jag Andreas för första gången på evigheter. Var beredd på att det skulle hugga till & göra så där obeskrivligt ont men jag kunde inte riktigt förstå vad jag kände.
Vi gjorde det här på det enklaste sättet. Stängde ute & sårade varandra. Förändrades.
Så det högg inte till & det gjorde inte så där obeskrivligt ont. Jag började inte gråta och jag funderade inte på varför det inte var han&jag.
Men han var en utav mina bästa vänner. Någon jag skrattade med, någon som torkade bort tårarna och lovade att allt skulle ordna sig. Så ja, ibland tror jag det känns som att ha förlorat en utav sina bästa vänner.
Bäst att krypa ner i sängen för imorgon kommer bli en låååång dag.
Puss
Min Romeo.
Through my rise and fall you've been my only friend ♥
Say It Right
Here and Now
strong enough to let go
You make Me smile
Nothing but amazing
I fredags blev det mys hemma. Kollade på Idol för första gången på evigheter och grävde i godispåsarna.
Lördagen gick alldeles för fort. Började morgonen med att åka & slänga ut hästarna och rota runt i byrån efter något att ha på mig under kvällen. Tillbaka till stallet lite senare för att ta hand om hästen och så in i duschen en sväng innan jag fortsatte letandet efter dom rätta kläderna.
Sen började kvällen med julbord och när vi kom tillbaka där ifrån hoppade jag in i min bil och drog raka vägen ner till Sofia. Snabbt på med andra kläder & lite smink innan vi drog till Johan & resten av grabbarna för lite förfest.
Och ja, mellan 11-02.00 stod vi mest på dansgolvet och jag lovar att det kändes lite i fötterna dagen efter.. Sofia hade till och med blåsor på fötterna, haha usch.. Men jäklar vad roligt vi hade! ♥
Träffade en massa härliga människor, pratade,skrattade,drack, skrattade lite till och dansade med alla partyglada tjejer & grabbar (fast kanske mest med grabbarna, haha.. )
Måste erkänna att jag hade haft en klump i magen tidigare under kvällen för att jag visste att Andreas skulle vara där & sköta musiken. Jag var rädd att det skulle dra upp en massa minnen och att jag inte skulle klara av att se honom. Att jag skulle sakna honom.
Förstår ni hur bra det kändes när jag var på väg hem för att krypa ner i Sofias soffa och kom på att jag inte ens hade tittat åt hans håll. Inte ens reagerat över att det var han som stod uppe i "båset" och tittade ner över oss andra människor som flög omkring på dansgolvet.
Det kanske låter elakt men det är inget illa menat mot honom. Inte alls. Jag kommer alltid att älska Andreas & hoppas att vi en dag ska kunna prata med varandra igen.
Men jag klarade något jag aldrig hade trott var möjligt och det känns så jäkla bra. Jag trodde att han var mitt liv men jag hade fel. Jag klarar mig så jäkla bra utan honom och för någon månad sen hade jag aldrig trott att det skulle göra mig glad.
Nee, jag ser fram emot vad som kan hända nu och jag ska ha så förbannat kul under tiden ♥
Smile
One step closer
When it hurts so much you can’t breathe, that’s how you survive ♥
Jobb jobb!
Oj vad fort dagen har gått!
Nu har jag lunch så passar på att ta igen mig lite på soffan. Fastnade i telefon igårkväll så klockan blev mycket innan jag somnade. Trööött idag.. Gick i alla fall och la mig med ett leende på läpparna.. :)
Nehe, dags att sätta fart. Jobbar till 16 och det är mycket som ska hinnas med!
Puss!
