I still feel the sting of the pain

Oj vad jag önskar att den här natten aldrig hade funnits. Jag som väldigt sällan drömmer "verkliga" drömmar har precis uppleft värsta natten på länge.

Det var så verkligt. Jag låg i Andreas knä, han höll om mig, kysste mig och frågade hur allt kunde ha blivit så fel. Och jag, jag bara log mot honom, kramade om hans ena arm ännu lite hårdare och drog in ett djupt andetag av hans så välbekanta doft. Han frågade om jag inte kunde komma tillbaka lite senare, jag svarade att han hade ju sagt att han inte ville ses, men jo, det ville han. Och jag nickade & log mot honom igen, samtidigt som han drog sin hand lätt igenom mitt hår. Jag var så lycklig.

Så vaknade jag, helt säker på att allt jag precis hade upplevt hade hänt på riktigt. För jag kände allt. Hans läppar, hans doft som jag älskar & hans hand i mitt hår.
Men när jag vände mig om i sängen för att berätta för Andreas hur mycket jag älskar honom, och ser att den andra sidan av sängen fortfarande var bäddad & orörd var som att få en spark i magen. Jag blev arg, ledsen & förtvivlad och kan inte förstå hur mitt dumma huvud kan göra så här mot mig.
Och nu sitter jag här & gråter igen, jag som hade lovat mig själv att det fick räcka med tårar. Men nu gör det så där ont. Och allt jag vill är att rusa till Andreas & berätta hur mycket jag älskar honom, att vi fixar det här.
Men det går inte.

usch , jag lider med dig.. Ryser när jag läser dina texter.. förstår hur jobbigt det är men försök att tänka possitivt. Jorden är full av människor även om det känns svårt så finns de faktiskt någon där ute som kommer kunna ersätta Andreas plats minst lika bra även om det kommer ta tid.. Det finns en för alla :)<3