Eveerythiiing.blogg.se -

23 Juni 2011

2011-06-23 | 10:19:52 | Kategori: Min vardag ♥ | 0 kommentarer

Godmorgon!

Idag kunde jag inte somna om när Andreas åkte till jobbet så jag skuttade upp vid 8 för att äta lite frukost och startade en tvättmaskin.

Känner mig matt i hela kroppen och vädret gör ju inte saken bättre. Det öser ner regn..

Jaja, det blir soffmys med katten ett tag nu tills Andreas har mekat färdigt med bilen så jag kan röra mig mot stallet. Tror minsann det blir dressyrträning på grusvägarna idag. Dom borde vara mjuka & fina efter allt regn.

jag & min skrutt för 2 år sen

Design by Exeggutor.se - Amandah Thunberg

Livet

2011-06-22 | 14:12:23 | Kategori: Min vardag ♥ | 2 kommentarer

Satt vid datorn flera timmar igår & bläddrade igenom åren som gått på bloggen & jäklar vad annorlunda allt har blivit.

Jag blir så fruktansvärt ledsen på mig själv när jag ser hur allt har ändrats. Jag om någon borde ju ha lärt mig att inte ta något för givet, och att vi faktiskt bara har ett liv.

Det är jobbigt & se hur kompisar jag trodde skulle finnas kvar hela livet bara vänt ryggen till & försvunnit.

Det är ledsamt nu när jag förstår hur mycket jag anpassar mig, men varför är det bara jag som ser det?

Jag lämnade mitt älskade rum i mamma & pappas underbara hus på landet för att bosätta mig i en liten lägenhet strax intill 35:an för att leva ett liv med Andreas. Men ärligt talat, hur bra blev det egentligen?

Vi har jobben, våra fritidsintressen & vänner. Blev det mer tid över till Oss som jag själv trodde?

Nee inte ett dugg. Ja, vi ses varje dag, en kort stund på morgonen och en stund på kvällen när det blir matlagning & soffhäng.

Det var bättre "förr". När vi tog vara på dom timmarna vi hade ihop & hittade på saker.

Kanske är det jag som har svårt att släppa taget om vissa saker men det går inte att beskriva hur mycket jag saknar att sitta i mitt stora fönster i mitt stora rum & räkna ner minuterna tills jag såg billysena på Andreas bil komma rullandes på grusvägen. Hur jag kunde höra hundarna som började skutta när han klev in i köket och sen räknade jag stegen tills han knackade på dörren till mitt rum & klev in.

Mitt hjärta höll på att hoppa ut varje gång.

Då tvivlade jag inte ett dugg på att han kände lika dant.

Det är inte det att jag inte trivs i lägenheten. Nej, den är jättemysig med dom nya gardinerna & jag har pysslat och fixat med ljuslyktor,blommor,filtar & kuddfodral för att få det att kännas som "hemma".

Men det går inte att komma ifrån att jag saknar att varje morgon vakna av en galande tupp eller att kunna öppna fönstret & det ända man hör är fågelkvitter, & inget susande från lastbilar,ambulanser,brandbilar & timmerbilar.

Jag är trött på att sitta & vänta. Men varför är det så svårt att göra en förändring?

Imorgon kanske inte finns och jag vill inte vara den som ser tillbaka och undrar varför jag inte gjorde annorlunda, varför jag inte tänkte på Mig, & Mitt liv lite mer.