Vi kom hem sent inatt men det gick riktigt bra att ta mig upp ur sängen imorse när klockan ringde trots väldigt några timmars sömn. Jobb 7-11.30 för min del och sen blev det en sväng i stallet med Isabelle. Mys♥

Det gick iaf hur bra som helst att vara barnvakt igår. Vi åt god mat, kollade på film,käkade godis & när vi hade lagt barnen så fick vi för oss att baka kladdkaka. Haha jag skyller på Isabelle, men gott var det! ♥

Jaha, så nu är jobb & stallet avklarat och jag hamnade här, tröööött. Förvirrad över en jäkla massa tankar & känslor. Inget sugen på att börja lära känna någon ny kille men vad gör man när det finns dom som vill lära känna mig?
Säger att jag behöver tid? Tid att läka & hitta tillbaka till mig själv. Man kan inte glömma någon på bara några veckor. Jag kan inte det.
Och det har slutat att göra sådär riktigt ont. Jag kan äta igen & det kommer sällan några tårar. Men det är tomt. Jag saknar honom.


Det är nästan lite roligt när jag tänker efter. Jag som trodde att jag skulle bli helt ensam & aldrig hitta någon annan, har helt plötsligt flera som hör av sig & vill ses, umgås & lära känna mig bättre. Och på en gång så flyr jag. Lätt panikslagen & med en klump i magen. Jag har verkligen ingen lust alls att lära känna någon ny kille. Inte nu, inte imorgon, inte om en vecka & inte om ett år. Haha så känns det faktiskt. Idiotiskt.
Jag vill inte träffa någon annan än Andreas men det går inte. Så vad gör jag? Kastar mig ut, chansar, lever livet?
Kanske ska jag bara säga att jag behöver lite mer tid...