I'll wait forever if it's worth the waiting
2014-08-22 | 18:04:29 |
Kategori: Min vardag ♥ |
1 kommentarer
11 Augusti 2014
2014-08-11 | 12:58:04 |
Kategori: Min vardag ♥ |
0 kommentarer
Efter att ha jobbat tisdag till söndag känns det underbart med ett par lediga dagar. Det märks att det har varit en tuff vecka för idag sov både jag & vovven till 10. Jag kan ärligt inte komma ihåg när det hände sist.
Jag åt frukost i sängen och slängde in lite tvätt i maskinen innan det blev en liten promenad med Albin, en lugn & skön start på dagen.
Här om dagen satt jag & bläddrade tillbaka i bloggen. Jag kan inte fatta att jag har skrivit här till & från i 6 år.
6 hela år.
Det är inte klokt hur mycket roligt jag har fått uppleva & varit med om, och nu saknar jag mina vänner mer än någonsin.
Grabbgänget, Martin, min underbara vän Malin som bor alldeles för långt bort, Isabelle som började plugga och som jag träffar alldeles för sällan,
och så Sofia, hon som stod mig närmast av alla & visste allt. Hon som kände mig bäst av alla och ändå har jag inte pratat med henne på snart ett år.
Ett helt jäkla år.
"Meen, om fredagen var lyckad så var lördagen minst lika bra. Om inte lite bättre.
Blev en liten utgång i Åtvid. Det var väl inte riktigt tänkt att det skulle bli så, eeh vilt.. Det var galet.
Out of control.
Onyktra & glada gled vi omkring bland resten av folket men jag tillbringade nog mesta tiden vid baren. Kan ju inte klaga när man har så trevliga bartenders och dessutom blir bjuden på goda drinkar. För många goda drinkar, haha... Ska jag vara ärlig så såg jag knappt Sofia under kvällen men hon hade roligt hon också. Lite för roligt, haha. Herregud.
Behöver jag säga hur det kändes imorse när klockan ringde 06.20 & jag skulle upp och jobba?
Sofia ringde för en liten stund sen och vi gick igenom kvällen. Fyllde i varandras minnesluckor och skrattade tills vi inte kunde komma på fler saker att skratta åt eller fler orsaker till varför Sofia har blåmärken över allt.
Och nej, jag vet inte hur jag bytte till jobbkläderna kl.3 på natten eller när jag tog av mig Sofias skärp som jag visst hade lagt på mattan. Erbjöd tydligen "bossen" att han kunde få bo hos mig och fixade till mitt namn lite fint på hans telefon. Slutade visst med ett "<3" på slutet.. hahah! Mjo, han skrattade åt mig imorse & skrev något i stil med "för sköön alltså".
Kvällen slutade med att grabbarna försäkrade den trevliga polisen om att Sofia skulle komma hem och sen satte vi oss i en bil som körde oss hem. Tappade räkningen på hur många gånger Fia sa att hon mådde dåligt eller hur mycket fötterna värkte på den korta biten hem. Haha som sagt, gaaalet.
Ibland måste man faktiskt passa på att leva lite. Tycker jag & Sofia lyckas rätt bra med det♥"
Blev en liten utgång i Åtvid. Det var väl inte riktigt tänkt att det skulle bli så, eeh vilt.. Det var galet.
Out of control.
Onyktra & glada gled vi omkring bland resten av folket men jag tillbringade nog mesta tiden vid baren. Kan ju inte klaga när man har så trevliga bartenders och dessutom blir bjuden på goda drinkar. För många goda drinkar, haha... Ska jag vara ärlig så såg jag knappt Sofia under kvällen men hon hade roligt hon också. Lite för roligt, haha. Herregud.
Behöver jag säga hur det kändes imorse när klockan ringde 06.20 & jag skulle upp och jobba?
Sofia ringde för en liten stund sen och vi gick igenom kvällen. Fyllde i varandras minnesluckor och skrattade tills vi inte kunde komma på fler saker att skratta åt eller fler orsaker till varför Sofia har blåmärken över allt.
Och nej, jag vet inte hur jag bytte till jobbkläderna kl.3 på natten eller när jag tog av mig Sofias skärp som jag visst hade lagt på mattan. Erbjöd tydligen "bossen" att han kunde få bo hos mig och fixade till mitt namn lite fint på hans telefon. Slutade visst med ett "<3" på slutet.. hahah! Mjo, han skrattade åt mig imorse & skrev något i stil med "för sköön alltså".
Kvällen slutade med att grabbarna försäkrade den trevliga polisen om att Sofia skulle komma hem och sen satte vi oss i en bil som körde oss hem. Tappade räkningen på hur många gånger Fia sa att hon mådde dåligt eller hur mycket fötterna värkte på den korta biten hem. Haha som sagt, gaaalet.
Ibland måste man faktiskt passa på att leva lite. Tycker jag & Sofia lyckas rätt bra med det♥"
Huset
2014-08-08 | 12:02:49 |
Kategori: Min vardag ♥ |
0 kommentarer
Glömde ställa in ljusinställningarna på kameran så korten har hemskt ljus, men här är en liten del av hur det ser ut hos oss.
Hallen
Kök
Vardagsrum
1 Augusti 2014
2014-08-07 | 13:25:37 |
Kategori: Min vardag ♥ |
0 kommentarer
1 Augusti och tredje jobbveckan efter semestern är avklarad.
Jag kommer aldrig vänja mig vid hur fort det går.
Idag har jag bott i mitt hus i 1 år. Ett helt år med den knarrande trappan till övervåningen, det stora köket & den gröna trädgården där hjortarna håller oss sällskap.
Jag ääääälskaaar att bo på landet.
Det finns inget bättre än att vakna till fågelkvittret utanför sovrumsfönstret, kunna slänga upp ytterdörren halvnaken & se hur vovven glatt studsar ut på gräsmattan och hjortarna som snabbt flyr när dom inser att dom inte längre har tomten för sig själva.
2014... vart fasen har åren tagit vägen? Var det inte nyss jag fyllde 18? Hängde med grabbarna till vis-festivalen & av en ren slump träffade min första riktigt stora kärlek.
Flyttade, var fruktansvärt kär, blev olycklig & tappade bort mig själv, flyttade hem. Fick dåligt samvete för min älskade Romeo som hade fått alldeles för lite uppmärksamhet.
Min älskade Romeo som jag höll på att förlora 2010.
Hästen som av en ren händelse stod i hagen på Tranås ridskola när jag skulle provrida en ny häst.
Hagarna var skitiga & likaså Romeo. Med lera upp till öronen stod han mitt i hagen och stirrade rätt ut.
Jag stannade & han tittade på mig och började sakta lunka mot staketet. Han sträckte sig över tråden och det var som om han bad om lite uppmärksamhet, någon som såg han för en liten stund.
Det kommer aldrig gå att förklara hur det kändes, det var bara menat att Romeo skulle få komma till mig. Jag skulle få han att lita på människor igen, få bort den tomma blicken i hans ögon, och Romeo skulle få mig att växa mer än jag någonsin hade kunnat ana.
2010 när vi hade tagit oss igenom och överlevt Romeos skada förstod jag på riktigt att det ska vara Vi. Han & jag. För på något oförklarligt sätt lyckades han läka ihop en spiral spricka på 20 cm som sträckte sig upp i vänster framben. Enligt veterinärerna skulle jag inte hoppas på något. Nej, jag skulle snällt vänta vecka efter vecka på dom nya röntgenplåtarna.
Ett och ett halv år senare, på det sista återbesöket, trodde jag att tjejen som jobbade på kliniken skojade med mig när hon till sist sa att Romeo kommer att hålla lika bra nu, som innan skadan.
Att just jag skulle hitta den ensamma, skitiga, osäkra häst måste varit meningen, och han kommer stanna hos mig resten av hans liv.
