.
2020-09-11 | 12:10:45 |
Kategori: Min vardag ♥ |
0 kommentarer
Så mycket tankar & känslor som har snurrat senaste året.
Började allt när mormor blev sjuk? Eller är det bara så det känns.
För det känns som jag inte har andats ut ordentligt på evigheter.
Så mycket tårar, besvikelse & hopplöshet. Tänker att kämpar jag bara lite till så kommer det vända.
Farväl, begravning. Skadad häst. Sömnbrist. Utmattning.
Sviken & orrättvist behandlad, kände mig utkörd från den enda platsen som kändes som min. Där jag hade så många drömmar som nu bara gick upp i rök.
Så långt nere på botten men döljer allt med ett leende.
Behövde hjälp av någon som jag trodde hade min rygg, men kände mig bara lämnad & ensam.
Inte mer tårar, nu får det räcka. Jag klarar det här också.
Men inombords är det som ett hål, ett tomt hål.
Skadad häst, igen. Nu har hela sommaren gått och jag har velat ge upp så många gånger.
Sover fortfarande inte tillräckligt & hålet inombords är kvar.
Tänker att det finns dom som har det värre & egentligen borde jag inte gnälla. Bita ihop och kämpa på.
Kanske är det i höst allt vänder.
Kommentarer
Trackback
