11 Februari 2016
2016-02-11 | 13:51:48 |
Kategori: Min vardag ♥ |
0 kommentarer
Jag bläddrar igenom bloggen och konstaterar att den inte alls är som förut. Inläggen blir inte bara färre, dom är inte lika personliga, inte lika utlämnande längre.
En del av mig undrar om jag kanske inte längre har den där känslan, känslan att skriva. Men sanningen är nog att tiden helt inte räcker till längre.
Kristoffer åker hemifrån 6.30 varje morgon och är inte hemma förrän 16.30, om jag har tur. All min vakna tid går åt till Lilly, med all rätt förstås.
Jag har kommit in i en ny fas i livet och jag trivs med den. Samtidigt är jag så himla tacksam över att jag har varit med om så himla mycket roligt, tokigt, galet, spännande.. Och att jag nästan alltid har fått dela det ihop med min bästa vän.
Allt vi gick igenom i högstadiet, kanske ännu mer i gymnasiet. Krossade hjärtan & krossade drömmar. Galna nätter ute som aldrig slutade tråkigt. Vi fick uppmärksamhet & bekräftelse, oj vad bekräftelse vi fick..
Jag var nybliven singel & trodde livet var över. Men oj vad fel jag hade.
I nästan två år var det fullt ös. Jag levde fullt ut & jag njöt.
Jag hade flyttat hem igen och maten stod på bordet & tvätten blev tvättad.
För första gången på evigheter fokuserade jag på mig.
Det kanske dels var därför allt klaffade när jag efter två år träffade Kristoffer, min Kristoffer.
Några veckor innan satt jag, Sofia & Elin i hennes soffa och kollade på Fråga Olle, fikade & pratade om allt, men kanske mest om killar... När Elin säger att "dom här" har gjort slut & ska sälja huset dom bara haft ett kort tag. Tydligen har hon hittat en annan..
Men Ni skulle vara perfekta ihop, fniss fniss..
Och jag hade inte en blekaste aning om vem han var. Han som hade fått hjärtat krossat & blivit lämnad för någon annan.
Thank god för Facebook.. ;)
Veckorna gick och vi fortsatte prata killar & fika. Dom ville para ihop mig och jag vägrade. Den här tjejen skulle vara själv och absolut inte börja träffa någon.
Men sen plötsligt satt jag där i soffan en lördagkväll i februari. Och jösses vad nervös jag var.. Bredvid mig satt en mörkhårig kille som hade världens härligaste skratt och luktade såå gott. Förutom att en del inredning hade lämnat huset fanns det inte ett spår av ett krossat hjärta hos honom, fast det bara var ett par månader sen han blev singel.
Jag vågade knappt tänka på hur jag hade varit när jag & Andreas hade gjort slut..
Vi käkade godis och kollade på film och allt kändes så himla naturligt. Kanske var det för att min bästa kompis & hennes Calle satt i den andra kanten av soffan.
Det blandades lite drinkar & Calle spillde ut halva sin på..mina byxor.. Jag vet fortfarande inte om det var med flit eller inte..
Dom var dyngsura och Kristoffer rotade snabbt fram ett par av sina mjukisbyxor som jag kunde knyta runt midjan två varv. Vi skrattade åt det, hängde mina jeans & strumpor på tork och fortsatte hänga i soffan.
Timmarna gick & jag som skulle åkt hem hade fått en liten drink under kvällen och tog mig inte där ifrån.
Minns jag inte helt fel var det Sofia som kom med den geniala idéen att jag kunde åka hem morgon där på..
Och så blev det.
Den kvällen fick jag krypa ihop hos världens finaste kille.
Morgonen där på vaknade ja
g med en varm arm som drog mig lite extra nära honom och en puss i nacken. Allt kändes så overkligt men så bra.
Jag hade glömt hur bra det kändes.
Samma morgon frågade han mig om han fick bjuda ut mig på alla hjärtans dag, och jag minns att jag tyckte han var tokig som vågade bjuda ut mig efter dom 10 timmarna ihop.. Men jag sa Ja, såklart.
Nu har det gått 3 år och jag älskar honom mer & mer för varje dag som går.
Han kommer alltid få mitt hjärta att slå ett extra slag❤️
Kommentarer
Trackback
