13 Januari 2013

Ibland är det svårt att skilja på avundsjuka och nyfikenhet.

I alla fall om man ska kolla på bloggen och en del kommentarer jag har fått under tiden jag har skrivit ner mina tankar, funderingar & känslor här.

 

Hur mycket jag än försöker kommer jag aldrig kunna fömedla den känslan som jag känner, till er läsare. Kanske är det ni som kommenterar & tackar för så bra & öppna inlägg som faktiskt ändå vet lite hur det känns. Kanske känner ni ungefär samma känsla som jag kände när jag skrev inlägget.

 

Och så finns det dom som alltid ska vända inläggen till något negativt, tyvärr.

Skriver jag om saker jag har i mitt liv som tex hund,häst & bil så skryter jag & ska inte tro att jag är speciell.

Lägger jag upp en bild på mig själv med tex en ny klänning så är jag skitful & det spelar ingen roll hur klänningen ser ut.

Skriver jag inlägg där jag berättar hur det tog slut mellan mig & A så har jag hittat på allt eller så var allt hans fel.

 

Det är så förbannat lätt att dömma människor.

 

För det är få som läser & förstår inläggen. Att jag egentligen inte alls försöker skryta utan påpekar hur tacksam jag är över allt jag har.

Att jag kanske inte trodde att folk skulle titta på mig utan kolla på den nya klänningen på bilden & kanske tycka att den var lika fin som jag gjorde.

Att jag inte alls försökte skylla allt som hände i slutet av förhållandet på honom men försökte visa hur besviken jag var och hur ont det gjorde en lång tid efteråt. Allt låter till slut negativt och folk glömmer hur det var innan jag började skriva om den jobbiga delen.

Jag älskade honom så otroligt mycket och jag har aldrig varit så lycklig som jag var den sommaren vi träffades. Jag har så himla mycket bra minnen ihop med honom. Skratten, den busiga blicken, dom trygga & lugna andetagen som jag kunde lyssna på i evigheter.

Jag vet att han älskade mig också.

 

Nu är det lite komiskt hur min syn på förhållanden har ändrats sen jag blev singel. Mina killkompisar berättar om deras förhållanden och hur "gnälliga" deras flickvänner kan vara. Och där står jag & skrattar så jag knappt får luft för att jag känner igen mig & vet att jag till en viss del varit en sån flickvän. Haha..

Jag har helt klart fått en annan syn på hur ett förhållande ska vara under det här året som har varit. Risken finns att jag kommer vara FÖR självständig i mitt nästa förhållande, haha..

 

 

 

 

Du har alltid varit en klok tjej Amanda och jag tror du vet vilka kommentarer du ska ägna nån uppmärksamhet! Jag hoppas att vemodet i dina ögon nån dag ska försvinna och att du ska hitta dig själv,på riktigt! Kram