The story of us
2012-06-13 | 23:36:33 |
Kategori: Min vardag ♥ |
0 kommentarer
Har haft en toppenkväll med bästa Isabelle. Vi grillade flintastek uppe vid stallet och lagom till att vi hade ätit klart kom regnet och vi smet in i mitt hus. Där satt vi, på en filt i mitt tomma kök. Åt godis,chips & drack en hel kanna saft. Pratade, skrattade & lyssnade på musik samtidigt som regnet öste ner utanför fönstret.
Jag tycker om alla mina underbara vänner (såklart) men Isabelle är den som jag känner igen mig själv mest med. Kanske för att hon också är en spontan, lite halvgalen hästtjej men kanske mest för att hon har varit med om samma saker som jag har, under ungefär samma tid. Hon känner igen sig och vet på riktigt hur det känns. Hur ont det kan göra och den långa vägen tillbaka, tillbaka till sig själv.
Jag trodde aldrig att det kunde komma något bra ut av att det tog slut mellan mig & A. Men nu, många månader senare inser jag att det knappast hade kunnat bli bättre. Hade vi fortfarande varit tillsammans nu hade jag antagligen aldrig fått huset. Och att hade jag inte haft huset hade jag aldrig funderat på att skaffa hund, då hade jag alltså aldrig haft min lilla Albin.
Jag är en 21 årig tjej som står på egna ben igen och jag är stark. Hur många 21 åringar har en egen häst med stall, ett hus & en alldeles egen hund?
Men jag är så lycklig. Och allt det här hjälper mig ställa lite krav på min framtida pojkvän. Jag vill vara tillsammans med någon som klarar av en 21 årig tjej med häst,stall, hus & hund. Jag behöver någon som den här gången ställer upp för mig och ibland låter mig vara det viktigaste.
Jag tycker om alla mina underbara vänner (såklart) men Isabelle är den som jag känner igen mig själv mest med. Kanske för att hon också är en spontan, lite halvgalen hästtjej men kanske mest för att hon har varit med om samma saker som jag har, under ungefär samma tid. Hon känner igen sig och vet på riktigt hur det känns. Hur ont det kan göra och den långa vägen tillbaka, tillbaka till sig själv.
Jag trodde aldrig att det kunde komma något bra ut av att det tog slut mellan mig & A. Men nu, många månader senare inser jag att det knappast hade kunnat bli bättre. Hade vi fortfarande varit tillsammans nu hade jag antagligen aldrig fått huset. Och att hade jag inte haft huset hade jag aldrig funderat på att skaffa hund, då hade jag alltså aldrig haft min lilla Albin.
Jag är en 21 årig tjej som står på egna ben igen och jag är stark. Hur många 21 åringar har en egen häst med stall, ett hus & en alldeles egen hund?
Men jag är så lycklig. Och allt det här hjälper mig ställa lite krav på min framtida pojkvän. Jag vill vara tillsammans med någon som klarar av en 21 årig tjej med häst,stall, hus & hund. Jag behöver någon som den här gången ställer upp för mig och ibland låter mig vara det viktigaste.
Kommentarer
Trackback
