Idag är en sån där förvirrande dag. Inte tråkig, inte rolig, inte ledsam, inte glad. Inget?

Sitter & funderar på hur det kommer bli efter jag har flyttat. Vill jag flytta? Kommer det bli ensamt?
Men egentligen vet jag redan svaren.
Jag har drömt om att bo på platsen jag ska flytta till i hur många år som helst. Längtat & hoppats på att det huset någon gång skulle kunna få bli mitt, så självklart vill jag flytta. Jag kommer ha vänner hos mig tills jag tröttnar på dom & får släpa ut dom, jag har tappat räkningen på hur många som har bjudit in sig själva och mamma,pappa & familjen är inte långt borta.

Inser efter en stunds funderande att jag egentligen inte är rädd för att flytta utan mest hur allt kommer kännas.
Förra gången jag flyttade var det med andreas, ihop med honom. Något jag ångrar idag. Jag vantrivdes så dant i lägenheten att jag blev som en annan människa. Förstörde för mig själv & andra och det bästa hade varit om jag hade lyssnat & valt att bo kvar hemma. Jag ville inte alls sätta mig i en lägenhet men vågade inte säga emot. Var rädd att jag skulle förlora han som var mitt allt. Att han skulle glömma mig.

Men den här gången är det annorlunda. Jag vet det. Och jag kan komma på mig själv med att sitta & le tills jag har ont i kinderna & den lilla oro och rädsla jag kände är som bortblåst. Jag förstår fortfarande inte att om ca 1 månad bor jag själv. I ett eget hus, med en egen trädgård. Ett eget hus som jag har fått välja tapeter & färg i, som jag har fått möblera precis hur jag vill. Och det ligger så fint. Jag skulle inte kunna bo på ett bättre ställe.
Och sommaren kommer bli så jäkla bra. Vi ska grilla & festa, och med bara en liten bit till vattnet kan vi bada när, och hur mycket vi vill. Jag ska klippa gräs & göra fint i trädgården. Min alldeles egna trädgård, haha hur sjukt är inte det? Och egentligen, vem säger att jag kommer vara "ensam" i sommar?

Äsch glöm vad jag skrev i början, jag är så förbannat lycklig! ♥