I should go and this should end

Och så var måndagen över. Jobbade ett 7-16 pass idag och var helt slut när jag kom hem så efter att ha stoppat i mig lite kvällsmat så la jag mig på sängen en stund för att vila ögonen, & somnade.. he he..
Råkade visst somna på mage och lite svankryggig som jag är vaknade jag med en jävla värk, stel som en pinne. haha

Jaha, annars då?
Känner att jag hittar tillbaka mer & mer till "mig själv". Insåg aldrig hur mycket jag hade ändrats förrän jag inte hade Andreas längre & spenderade mer tid på mig själv. För mig själv.
Det gör lite ont ibland men jag har mer energi nu. Jag saknar Romeo & längtar till stallet vilket jag inte har gjort senaste halvåret. I somras funderade jag till & med på att sälja Romeo, trodde att han skulle få det mycket bätter hos någon annan som brydde sig om honom sådär mycket som jag brukade göra. Så himla idiotiskt.
Nu vet jag att Romeo aldrig skulle klara sig utan mig, och jag skulle aldrig klara mig utan honom.

Grabbar.
Jag vet att mamma höll om mig många gånger första veckorna jag var ensam. Hysteriskt ledsen eller så tom att det inte kom några mer tårar. Då sa hon att jag inte skulle behöva oroa mig om att vara ensam länge, " det kommer vara hur många killar som helst som hör av sig så fort dom ser & hör att du är singel". Men jag vägrade lyssna. Intalade mig själv att jag antagligen skulle vara singel resten av livet och att det skulle sluta med att jag la ner all min tid på hästarna. Haha, vilket kanske egentligen inte skulle vara så dumt..
Ajja, hon hade i alla fall rätt. Som alltid. Mammor har alltid rätt♥
Men ju mer dom vill träffa mig desto mer drar jag mig undan. Trodde den där klumpen i magen skulle försvinna men nej, den finns kvar. Några riktigt bra killar men jag kan inte ens ge dom en chans. Så vad fan är det för fel på mig? Är jag så totalt förstörd fast jag inte vet om det eller vill jag kanske vara ensam? Väntar att jag på att en Andreas-kopia ska dyka upp för i såna fall är det ju bara idiotiskt..

Jag har ärligt talat inte en aning. 

Eller så behöver du bara tid. Precis som alla andra och vet innerst inne att även fast dom verkar super så kanske hälften bara är ute efter en sak och blir svin direkt efter.



Du kan ju inte förneka att du är snyg goch då behöver du få tid att välja och inte få en kille nertryckt i halsen (fan va fel det låter) bara för att du SKA ha en ny eller att HAN tycker det. Du måste låta det va tills du känner att du kan släppa allt vad tankar kring det hela är.

För när det kommer naturligt och inte känns som "gör jag det här för att glömma?" eller "Vill jag inte känna mig ensam" utan när det känns som "Jag är lycklig, han är bra, vi är bra det här vill jag ha resten av livet" Det är då du kan släppa in någon...



Typ.