Wake me Up
2012-08-01 | 17:50:16 |
Kategori: Min vardag ♥ |
0 kommentarer
I natt har jag haft världens mest skummaste dröm. Eller egentligen kanske den inte är så skum men fruktansvärt förvirrande.
Folk frågar ofta hur det känns att andreas har ny tjej och jag kan erkänna att i början kändes det rätt konstigt, overkligt på något sätt. Men det är en himla underbar känsla när man kollar tillbaka på gamla bilder och inser att jag faktiskt vill att han ska vara lycklig, och är han det med nya tjejen så är det ju toppen.
Det har snart gått ett år sen det tog slut ( ETT ÅR, VART FAN TOG TIDEN VÄGEN??) och det gör inget att folk frågar om inte jag har träffat någon ny och jag måste svara nej, för just nu trivs jag så himla bra själv. Sen är det klart att jag saknar att ha någon att dela allt med. Men det är ingen brådska. Jag hinner.
Det sista jag vill är att bli den personen jag var sista halvåret med andreas, jag mådde så jäkla dåligt att det gick ut över honom och till slut såg jag inte ens hur jag själv hade blivit. Det är svårt att förklara men så här i efterhand känns det så jäkla otäckt att jag knappt vill tänka på det.
I alla fall drömde jag att jag hade fått flytta in i mitt lilla hus (äntligen..), jag hade jobbat kväll och det blev övertid som vanligt och jag var stressad & irriterad för att jag ville hem till vovven som var ensam hemma. Så när jag kom åkandes upp för lilla backen till mitt hus så har en mörk bmw parkerat nedanför huset, och där står andreas. Det sjuka var att allt kändes så verkligt & jag minns hur jag övervägde att backa ner och åka där ifrån. Jag blev så jäkla förvånad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men jag parkerade bilen och klev sakta ur samtidigt som jag funderade på hur jag skulle reagera. Vad skulle jag säga? Vad skulle han säga? Skulle jag be han åka?
Haha, det var helknasigt. OCH så fruktansvärt verkligt.
Jag minns bara att jag gick fram till andreas som hade satt sig på stentrappan utanför mitt hus i sina jobbkläder, tittade upp på mig med nästan ledsna ögon, och sen vaknade jag såklart upp med ett ryck. Jag vaknade såklart en bra stund innan klockan ringde så jag hann fundera länge på vad det var han ville säga. Hade någon dött? skulle han skälla ut mig? ville han bara prata?
Haha nee så stört allt kändes. Fast i för sig känns det skönt att jag kunde vakna upp och nästan ligga & fnissa åt hela drömmen, sen så kommer jag troligen aldrig hitta honom på min stentrappa så då behöver jag inte heller fundera på hur jag skulle reagera.
Så dant.. :)
Ajja, nu ska jag slänga i mig lite mat och sen blir det stallet & eventuellt lite pyssel vid huset ♥
Folk frågar ofta hur det känns att andreas har ny tjej och jag kan erkänna att i början kändes det rätt konstigt, overkligt på något sätt. Men det är en himla underbar känsla när man kollar tillbaka på gamla bilder och inser att jag faktiskt vill att han ska vara lycklig, och är han det med nya tjejen så är det ju toppen.
Det har snart gått ett år sen det tog slut ( ETT ÅR, VART FAN TOG TIDEN VÄGEN??) och det gör inget att folk frågar om inte jag har träffat någon ny och jag måste svara nej, för just nu trivs jag så himla bra själv. Sen är det klart att jag saknar att ha någon att dela allt med. Men det är ingen brådska. Jag hinner.
Det sista jag vill är att bli den personen jag var sista halvåret med andreas, jag mådde så jäkla dåligt att det gick ut över honom och till slut såg jag inte ens hur jag själv hade blivit. Det är svårt att förklara men så här i efterhand känns det så jäkla otäckt att jag knappt vill tänka på det.
I alla fall drömde jag att jag hade fått flytta in i mitt lilla hus (äntligen..), jag hade jobbat kväll och det blev övertid som vanligt och jag var stressad & irriterad för att jag ville hem till vovven som var ensam hemma. Så när jag kom åkandes upp för lilla backen till mitt hus så har en mörk bmw parkerat nedanför huset, och där står andreas. Det sjuka var att allt kändes så verkligt & jag minns hur jag övervägde att backa ner och åka där ifrån. Jag blev så jäkla förvånad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men jag parkerade bilen och klev sakta ur samtidigt som jag funderade på hur jag skulle reagera. Vad skulle jag säga? Vad skulle han säga? Skulle jag be han åka?
Haha, det var helknasigt. OCH så fruktansvärt verkligt.
Jag minns bara att jag gick fram till andreas som hade satt sig på stentrappan utanför mitt hus i sina jobbkläder, tittade upp på mig med nästan ledsna ögon, och sen vaknade jag såklart upp med ett ryck. Jag vaknade såklart en bra stund innan klockan ringde så jag hann fundera länge på vad det var han ville säga. Hade någon dött? skulle han skälla ut mig? ville han bara prata?
Haha nee så stört allt kändes. Fast i för sig känns det skönt att jag kunde vakna upp och nästan ligga & fnissa åt hela drömmen, sen så kommer jag troligen aldrig hitta honom på min stentrappa så då behöver jag inte heller fundera på hur jag skulle reagera.
Så dant.. :)
Ajja, nu ska jag slänga i mig lite mat och sen blir det stallet & eventuellt lite pyssel vid huset ♥
Kommentarer
Trackback
