I made You free
2011-11-06 | 17:02:38 |
Kategori: Min vardag ♥ |
0 kommentarer
Landade i sängen runt 4 imorse och vaknade runt 7 av att sture stod & slicka mig i ansiktet, dumma katt..
Somnade iaf om och tog mig upp ur sängen strax innan 11, behövde vätska.. haha
Jag hade iaf en rolig kväll, tror det blir rätt svårt att slå förra fredagen när vi var ute men vi var ett helt gäng härliga människor igår så det blev mycket skratt.
Stötte ihop med Andreas & ett gäng andra människor på ågatan men han verkade inte kunna titta åt mitt håll. Visst är det lustigt, någon jag har varit tillsammans med i över 2 år och helt plötsligt kan vi inte ens hälsa på varandra. Jag hade lust att gå fram & presentera mig för honom.. "hej, kommer du ihåg mig? Jag var din flickvän i 2 år, du vet, hon du en gång älskade över allt annat?"
Känns faktiskt rätt tråkigt. Sorgligt på något sätt. Jävligt sorgligt.
Men jag antar att det inte är något att hänga upp sig på. Jag kunde gått fram till honom & sagt hej men det gjorde jag inte. Och kanske var det lika bra. Han vill inte försöka & jag har lovat mig själv att sluta kämpa. Jag ska låta honom va.
Men vad vet jag. Jag sitter här & skriver på min lilla blogg, tankar & känslor. Mycket för att jag inte vill öppna min dagbok som jag har skrivit i de senaste åren. Det kommer sluta med att jag sitter & bläddrar igenom sidorna som jag har fyllt med text dom senaste två åren. Ihop med Andreas.
Jag ska köpa en helt ny bok någon dag, där jag kan göra en nystart.
Där jag någon gång kan skriva om den där killen som har fångat mitt hjärta och som jag inte kan klara mig utan.
Somnade iaf om och tog mig upp ur sängen strax innan 11, behövde vätska.. haha
Jag hade iaf en rolig kväll, tror det blir rätt svårt att slå förra fredagen när vi var ute men vi var ett helt gäng härliga människor igår så det blev mycket skratt.
Stötte ihop med Andreas & ett gäng andra människor på ågatan men han verkade inte kunna titta åt mitt håll. Visst är det lustigt, någon jag har varit tillsammans med i över 2 år och helt plötsligt kan vi inte ens hälsa på varandra. Jag hade lust att gå fram & presentera mig för honom.. "hej, kommer du ihåg mig? Jag var din flickvän i 2 år, du vet, hon du en gång älskade över allt annat?"
Känns faktiskt rätt tråkigt. Sorgligt på något sätt. Jävligt sorgligt.
Men jag antar att det inte är något att hänga upp sig på. Jag kunde gått fram till honom & sagt hej men det gjorde jag inte. Och kanske var det lika bra. Han vill inte försöka & jag har lovat mig själv att sluta kämpa. Jag ska låta honom va.
Men vad vet jag. Jag sitter här & skriver på min lilla blogg, tankar & känslor. Mycket för att jag inte vill öppna min dagbok som jag har skrivit i de senaste åren. Det kommer sluta med att jag sitter & bläddrar igenom sidorna som jag har fyllt med text dom senaste två åren. Ihop med Andreas.
Jag ska köpa en helt ny bok någon dag, där jag kan göra en nystart.
Där jag någon gång kan skriva om den där killen som har fångat mitt hjärta och som jag inte kan klara mig utan.
Kommentarer
Trackback
