5 års tokigheter tillsammans ♥
2010-04-23 | 20:37:23 |
Kategori: Min vardag ♥ |
1 kommentarer
Du var hästen som aldrig någonsin skulle blivit min.
Du var för stark, för vild, för farlig för mig, en 14 årig tjej som med tungt hjärta var tvungen att sälja sin älskade ponny, sin bästa vänn.
Benen hade blivit för långa, det såg bara dumt ut. Jag visste det, fast ingen sa något.
Men mitt i alla tråkigheter, hittade vi dig.
Tunn, skitig med vinterpäls & stripig lång man gjorde det svårt att se vad som gömde sig där under, men utan tvekan sträckte du fram mulen för att nosa på mig. Blåste varm luft på mina händer i det tråkiga aprilvädret och det gick inte att missa dom busiga ögonen.
Jag var fast.
Baklänges gick jag motvilligt bort från lerhögen till häst, och precis som jag inte släppte dig med blicken släppte inte du min.
En vecka senare satt jag på hans rygg. Och jag tror att både jag & skrutthästen gjorde alla förvånade, inte minst ridskolechefen, för han gick så fint med mig. Det var som den farliga hästen som vanligtvis kastade av små barn hade bytts ut.
Jag fick beröm, & det var första gången jag kände att jag kanske faktiskt var lite bra på det här, som dom säger.
5 år har gått. Och jag har glömt bort hur många gånger jag har gråtit, hur många gånger jag har skrattat.
Jag kommer aldrig hitta en bättre häst än min Romeo ♥ Och jag önskar att han aldrig kommer lämna mig.
Du var för stark, för vild, för farlig för mig, en 14 årig tjej som med tungt hjärta var tvungen att sälja sin älskade ponny, sin bästa vänn.
Benen hade blivit för långa, det såg bara dumt ut. Jag visste det, fast ingen sa något.
Men mitt i alla tråkigheter, hittade vi dig.
Tunn, skitig med vinterpäls & stripig lång man gjorde det svårt att se vad som gömde sig där under, men utan tvekan sträckte du fram mulen för att nosa på mig. Blåste varm luft på mina händer i det tråkiga aprilvädret och det gick inte att missa dom busiga ögonen.
Jag var fast.
Baklänges gick jag motvilligt bort från lerhögen till häst, och precis som jag inte släppte dig med blicken släppte inte du min.
En vecka senare satt jag på hans rygg. Och jag tror att både jag & skrutthästen gjorde alla förvånade, inte minst ridskolechefen, för han gick så fint med mig. Det var som den farliga hästen som vanligtvis kastade av små barn hade bytts ut.
Jag fick beröm, & det var första gången jag kände att jag kanske faktiskt var lite bra på det här, som dom säger.
5 år har gått. Och jag har glömt bort hur många gånger jag har gråtit, hur många gånger jag har skrattat.
Jag kommer aldrig hitta en bättre häst än min Romeo ♥ Och jag önskar att han aldrig kommer lämna mig.
Kommentarer
Postat av: Amanda
åå vilka fina ord Amanda, jag bölar nästan...tänk om man kunde slippa behöva vänta på att döden kommer skilja oss från våra hästar en vacker dag.
Jag blir helt kall inombords varenda gång jag tänker på att Celestine är 20 år...
Trackback
