3 år & 7 månader
2009-03-21 | 13:15:27 |
Kategori: Min vardag ♥ |
3 kommentarer
3 år & 7 månader sen mitt hjärta försvann.
I natt var det en av dom mest hemska nätter jag har haft.
På 3 år & 7 månader har jag inte drömt om mitt hjärta. Hur mycket jag en har önskat att jag ska drömma om henne så har det aldrig hänt. Och det gjorde mig ledsen. För på nått sätt trodde jag att jag skulle få träffa henne igen.
Jag visste att Cornelia hade gått vidare, att hon ville att jag skulle göra det samma,
så jag gjorde det.
Efter 3 års sorg & saknad släppte jag taget.
Men efter i natt vet jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag drömde om henne. Och jag vill inte göra det igen.
För det gjorde så ont när jag vaknade & såg att hon inte var där.
I drömmen såg jag oss, oskiljbara. Men jag såg också hur jag lämnade över grimskaftet till dom nya ägarna,
all tid jag spenderade med henne dagarna innan hon skulle lämna den här världen,
alla gånger jag slängde mig runt halsen på henne & inte ville släppa taget.
Jag fick gå igenom allt igen.
ensam
Det otäcka var att jag såg mig själv.
Jag kan aldrig förklara hur det va, hur det kändes.
jag var så ledsen,
och jag såg så plågad ut.
Jag såg mig själv stå brevid min ponny med tårarna rinnandes nerför kinderna.
Jag vaknade upp med tårar i ögonen & en blöt kudde.
Hela jag skadade & jag kunde knappt hålla i koppen med tee.
Jag ljög för mamma när hon frågade om allt va bra,
jag ljög för S i stallet när hon frågade om allt va bra.
Nu är jag tillbaks på noll
Jag orkar inte gå igenom det igen
I natt var det en av dom mest hemska nätter jag har haft.
På 3 år & 7 månader har jag inte drömt om mitt hjärta. Hur mycket jag en har önskat att jag ska drömma om henne så har det aldrig hänt. Och det gjorde mig ledsen. För på nått sätt trodde jag att jag skulle få träffa henne igen.
Jag visste att Cornelia hade gått vidare, att hon ville att jag skulle göra det samma,
så jag gjorde det.
Efter 3 års sorg & saknad släppte jag taget.
Men efter i natt vet jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag drömde om henne. Och jag vill inte göra det igen.
För det gjorde så ont när jag vaknade & såg att hon inte var där.
I drömmen såg jag oss, oskiljbara. Men jag såg också hur jag lämnade över grimskaftet till dom nya ägarna,
all tid jag spenderade med henne dagarna innan hon skulle lämna den här världen,
alla gånger jag slängde mig runt halsen på henne & inte ville släppa taget.
Jag fick gå igenom allt igen.
ensam
Det otäcka var att jag såg mig själv.
Jag kan aldrig förklara hur det va, hur det kändes.
jag var så ledsen,
och jag såg så plågad ut.
Jag såg mig själv stå brevid min ponny med tårarna rinnandes nerför kinderna.
Jag vaknade upp med tårar i ögonen & en blöt kudde.
Hela jag skadade & jag kunde knappt hålla i koppen med tee.
Jag ljög för mamma när hon frågade om allt va bra,
jag ljög för S i stallet när hon frågade om allt va bra.
Nu är jag tillbaks på noll
Jag orkar inte gå igenom det igen
Kommentarer
Postat av: Anonym
Lilla söta rara då ;( jag vet hur det känns ... jag har börjat om på noll hundra gånger och det är bland det värsta som finns . hemskt hemskt hemskt är det ... önskar jag kunde vara där o bara.. VA <3
Postat av: becca
kan aldrig förstå hur det känns. men finns här iaf <3
Postat av: Sofia
Jag tror ingen av oss kan känna hur det känns för nån av oss. Men både du och jag har förlorat någon som har stått oss nära, dom har slittits ifrån oss och vi kunde inte göra något, inte ens få ett rikigt hejdå? Jag finns här gumman, så mycket som du vill! Och då vet att det bara är att slå en pling, även om du kanske inte vill prata med just mej. Så finns jag iallafall här ska du veta! <3
Trackback
