I don't know how or why or when.

Det va inte förän idag när jag stod & pratade med A förän jag förstod.
Vi kom & prata om hur det va med Romeo och  hon frågade om jag hade börjat tröttna,
och jag blev så förvånad själv när jag svarade ja.
Helt utan att tänka efter.
Det va som det fanns där,
klart.

Jag är så less på alla motgångar när det gäller hästar att jag för första gången faktiskt känner för att ge upp allt.
På en gång.
Och jag vet att det här med Romeo nu inte borde få stoppa mig,
men jag kan inte hjälpa det.
Nån gång måste det väll få gå bra också?

Hur fan kunde det här hända?
usch va arg och besviken jag är på mig själv.



Jag ville bara kunna ha en sommar utan skador

Du får inte ge upp, du är min stjärna! <3

nej men gumman då :( jag stödjer dig vilket som :)

det va jag som skrev utan namn nyss ^^

Amanda, jag känner igen mig .

ge inte upp . jag gav upp pga min kropp . idag ångrar jag det . jag är rent ut sagt OLYCKLIG utan ridningen . mitt liv känns halvt och till stor del meninslös . det va mitt liv o jag vet inte vad jag ska göra utan det .

jag vet att du inte ger upp . du har romeo .

jag började ge upp då Isadora dog . o tyvärr har jag inte hittat något som hållt mig kvar . jag gled iväg från ridningen o jag saknar det SÅ mycket.

låt romeo hålla dig kvar,

<3