Det första jag tänker på när jag hör ordet bortskämd måste vara den lilla skitungen i "Charlie and the chocolate factory".
Den lilla tjejen som är van att få allt av sin pappa & blir tokig när han inte kan köpa en ekorre åt henne.
"Dad, I wan't another pony"

Men jag tror att kan kan finnas två "sorter" av bortskämdhet.
Den som säger "ge mig allt jag pekar på"
Och den som säger "jag är bortskämd för att jag har något betydelsefullt"

Är man då sånn som är van att få allt hon/han pekar på så visar man det antagligen tydligare. För vem vill inte kunna få det man pekar på? Kanske visar man det för tydligt, & det övergår till det stadiet där man i stället blir kallad "bortskämda snorunge", eller, "jäkla snobb" i stället för att bara vara bortskämd.
Nått annat jag har tänkt på är, när man beter sig så som jag beskrev över, får allt man pekar på o.s.v, är man själv medveten om det då? Eller är det mer eller mindre "normalt"  för dom? Tänker dom nån gång under dagen på hur dom beter sig? eller är det kanske så att dom inte förstår varför andra inte kan få allt det dom vill ha? 

Jag kan se mig själv som bortskämd. Men inte för att jag kan få allt jag pekar på, (för det får jag inte, jag beter mig inte äns så) utan mer i såna fall för att jag har ett antal lite dyrare "saker" som betyder mycket för mig.
Jag kan till exempel ta min häst,Romeo, som ett exempel.
Nästan alla vet ju att hästar inte är billiga, & nu ska vi inte gå in på vad Romeo kostade, men han kostade pengar, och det är trots allt inte alla som kan skaffa sig en häst när dom vill, eller äns blir erbjudna att få en häst av sin mamma/pappa.
Men för mig är det ett sätt att vara bortskämd på. Jag har kunnat få min Romeo av mamma & pappa, men det betyder väll inte att jag ska börja bete mig illa?

Sen tycker jag att det är en helt annan sak när kompisar till mig säger,
"ööh ni måste ju vara rika, du har haft 3 hästar (kort tid efter varandra) & så har ni fyrhjulingar & stort hus"
Men vi är inte rika.
Här gäller det att prioritera. Vad vill vi som familj lägga pengar på?
Och så har mamma och pappa alltid tyckt att vi ska få hålla på med dom fritidsintressena som vi vill,
så jag & syrrorna fick hålla på med det vi älskar, hästar. Brorsan fick sin moppe, sin epa-traktor, & fyrhjulingarna som var mest till brorsan & pappa, men även resten av familjen fick så klart använda dom.
I stället kanske vi får dra ner på t.ex. utlandsresor, men det är så vi har valt att leva.

Jag har tänkt på det här i flera dagar men blir inte direkt klokare.
ajja, nu har jag i alla fall fått skriva av mig lite.


bortskämd? eller bara "normal"?


♥