haha, har jag tänkt på många år. hur säger man? ^^

Skolan har funkat även idag. Rätt så slapp dag ( & så hade vi en sovmorgon till 10 som ingen visste om)
Var hemma runt halv 3 idag också, plugg som vanligt sen har jag bara segat framför tv:n.
JAG ÄR SÅ TRÖTT

fast jag kanske inte borde. typiskt..

Jaja, snart är det käk. Vet i tusan vad pappa har hittat på, men det luktar jättegott! Så förhoppningsvis smakar det gott också.
Lite senare blir det stallet. Romeo & jag ska ut på en promenad, & så lovade jag att hjälpa S med hennes små troll.

IKVÄLL får ni veta vad som förhoppningsvis händer inom några veckor. hiihi

Pusshej sålänge! ♥

Nu kommer det lite bilder från dagarna Malin har varit här,
vi har ju en dag kvar så imorrn kommer en massa! <3

Titta & komentera,


våran racer


doonken


Malin & Romeo <3


Thorsson & jag


min älskling

puss på er sålänge! ♥

Hemma från tävlingen & allt straxt efter 1. Skönt att det gick så fort!
Käkade lite lunch och blev hur trött som helst. Så jag la mig i sängen och läste och efter en timmer kunde jag inte hålla ögonen öppna längre.
Sov från 14 till 15, & det var underbart. Tänk vad en timmes sömn kan göra!
Vaknade tyvärr med huvudvärk sen & kände mig allmänt krasslig. Jäkla kyla som förstör det igen.

Gjorde absolut inget alls i några timmar, lekte lite med Jonte & glodde på Top Model, sen var det dags för kvällsmat & efter det drog jag upp till stallet igen. Borstade av Romeo lite & fixade grejerna från tävlingen.

Och Romeo var hur mysig som helst! Han är ju kelig & så annars, men inte speciellt mycket för att gosa några längre stunder.
Men idag så var han underbar. Jag skulle som vanligt ta ut han i gången och gick fram till han i boxen, la min kind mot hans huvud, & där stod vi. Han borrade in sitt huvud mot min tröja & kind, & bara myste.
Jag blev tårögd

efter jag hade pysslat klart med han i gången släppte jag in han & satte mig i halmen i hans box. Direkt var han framme & nosade på mig. Försiktigt borrade han in ansiktet mot mig och jag kunde inte hålla tillbaks tårarna längre.
Till min förvåning puttade Romeo mig på kinden som för att kolla så allt var okej, & jag försökte snyftandes förklara att jag egentligen inte var ledsen,
bara så himla stolt & lycklig. Jag var lycklig

han betyder så mycket gör mig,
min Romeo
♥

Uppe hur tidigt som helst imorse. klockan 5 ringde radion. huuuh
Var så lagom pigg på att gå upp..
40 min senare knallade jag iväg till bussen. Hade ju såklart en hiimla tur med vädret, och det var ju självklart snöstorm ute. (mörkt som tusan också)
20 minuter senare var jag framme vid busshållsplatsen & såg ut som en hel jävla iglo. (ni vet ett sånt dära snöhus?)
Var inne i stan straxt innan 7 & traskade upp till Ingelas för att vänta på min lärare.

Och jaa, körlektionen gick toppen!
Tränade ännu en gång på att starta i backe med fotbroms & parkeringsbroms, och mot slutet sa min lärare helt plötsligt,
- jaha, nu får du köra tillbaks då, men först ska vi köra lite i stan

haha, jag höll på att dö. Har ALDRIG kört i stan (inte äns i lilla fjuttiga åtvid) och så ska jag köra mitt i stan klockan 8 på morgonen när det är rusning? ohyes..
Men till min förvåning gick det riktigt bra! Lite obehagligt med den blöta mosade snön på vägen bara. Men jag fixade det. hihih

Skolan gick bra, Var ju kort dag idag. 10 till 13.15
hääärligt såklart!

Träffade Isabelle i stallet 15.30, vi drog ut en sväng barbacka på Romeo & Thorsson. Gick jättebra & vi hade så kuuul!
Romeo försökte dessutom slänga av mig. (tacksam häst, I know..) MEN jag lyckades sitta kvar även denna gång.
(Gör vågen,tack)
Hem & käka taco och snart blir det stallet igen. Fodra & lite.

Resten av kvällen ska jag ligga framför tv:n & viiila. Försöka bli frisk.

Pusshej! ♥

Kollade igenom blogginlägg & bilder på hemsidan från i sommras när Romeo var skadad,

och jag blev förvånad över hur olycklig jag var.

Det är ju klart man inte är glad när ens häst är svårt skadad, men för mig var det så mörkt. Det känndes som om jag aldrig skulle hitta ut,
och det gjorde mig rädd.

Jag är så himla beroende av Romeo att jag verkligen inte vet vart jag ska ta vägen när han inte längre finns hos mig. Bara tanken gör mig tårögd & skakig. Kanske reagerar jag så starkt för att jag redan har förlorat mina andra 2 hästar, mina bästa kompisar. Men borde det inte gjort mig starkare? Kanske på något sätt underlätta för mig den dagen då Romeo försvinner.

Men nee, det känns verkligen inte ett dugg bättre,

mer tvärtom.

Andra tänker, "det är bara en häst,herre gud. get over it",

Men för mig är det omöjligt att beskriva för er vad Romeo betyder för mig. Han är den del som fick mig hel, han är den som varje dag får mig att spricka av lycka, han är den som får mig att känna mig stolt.

Han är mitt allt! <3

Och jag kan omöjligt fatta att den 23 April har jag haft min Romeo i 4 år.

Jag ångrar inte en minut, inte en sekund md honom.

Det första jag tänker på när jag hör ordet bortskämd måste vara den lilla skitungen i "Charlie and the chocolate factory".
Den lilla tjejen som är van att få allt av sin pappa & blir tokig när han inte kan köpa en ekorre åt henne.
"Dad, I wan't another pony"

Men jag tror att kan kan finnas två "sorter" av bortskämdhet.
Den som säger "ge mig allt jag pekar på"
Och den som säger "jag är bortskämd för att jag har något betydelsefullt"

Är man då sånn som är van att få allt hon/han pekar på så visar man det antagligen tydligare. För vem vill inte kunna få det man pekar på? Kanske visar man det för tydligt, & det övergår till det stadiet där man i stället blir kallad "bortskämda snorunge", eller, "jäkla snobb" i stället för att bara vara bortskämd.
Nått annat jag har tänkt på är, när man beter sig så som jag beskrev över, får allt man pekar på o.s.v, är man själv medveten om det då? Eller är det mer eller mindre "normalt"  för dom? Tänker dom nån gång under dagen på hur dom beter sig? eller är det kanske så att dom inte förstår varför andra inte kan få allt det dom vill ha? 

Jag kan se mig själv som bortskämd. Men inte för att jag kan få allt jag pekar på, (för det får jag inte, jag beter mig inte äns så) utan mer i såna fall för att jag har ett antal lite dyrare "saker" som betyder mycket för mig.
Jag kan till exempel ta min häst,Romeo, som ett exempel.
Nästan alla vet ju att hästar inte är billiga, & nu ska vi inte gå in på vad Romeo kostade, men han kostade pengar, och det är trots allt inte alla som kan skaffa sig en häst när dom vill, eller äns blir erbjudna att få en häst av sin mamma/pappa.
Men för mig är det ett sätt att vara bortskämd på. Jag har kunnat få min Romeo av mamma & pappa, men det betyder väll inte att jag ska börja bete mig illa?

Sen tycker jag att det är en helt annan sak när kompisar till mig säger,
"ööh ni måste ju vara rika, du har haft 3 hästar (kort tid efter varandra) & så har ni fyrhjulingar & stort hus"
Men vi är inte rika.
Här gäller det att prioritera. Vad vill vi som familj lägga pengar på?
Och så har mamma och pappa alltid tyckt att vi ska få hålla på med dom fritidsintressena som vi vill,
så jag & syrrorna fick hålla på med det vi älskar, hästar. Brorsan fick sin moppe, sin epa-traktor, & fyrhjulingarna som var mest till brorsan & pappa, men även resten av familjen fick så klart använda dom.
I stället kanske vi får dra ner på t.ex. utlandsresor, men det är så vi har valt att leva.

Jag har tänkt på det här i flera dagar men blir inte direkt klokare.
ajja, nu har jag i alla fall fått skriva av mig lite.


bortskämd? eller bara "normal"?


♥